TJENARE FOLKET
En nattlig visit.
Jag vaknade med ett ryck. Någon stod utanför tältet och slog på stormlinan. I en glänta, femtio meter från Trollstigen, någon mil söder om Åndalsnes, hade jag slagit läger. Sommarnatten var ljus. – : Hallå, ropade jag inifrån tältet, i tron att det var polisen eller någon markägare. Inget svar. Allemansrätten i Norge är ju inte så utbredd som den är i Sverige. -: Hallååå. Fortfarande inget svar. Jag visste ju att linan var spänd och fäst i marken cirka fem meter från tältet, jag visste ju också att det inte fanns något träd i närheten som kunde orsaka slagen mot linan. Vad var det då? Marsianer, mördare, psykopater, en björn.. Mycket hann cirkulera i skallen.
Jag avvaktade någon minut medan slagen mot linan kom och gick, men sen beslutade jag mej för att överraska det som var där ute. Sakta smög jag mej ur sovsäcken. Klädd i fillingar och en t-skirt öppnade jag försiktigt innertältet, hasade mej fram till yttertältet, hade en kniv i näven utifall att… Hjärtat dunkade nog rätt hårt, adrenalinet hade börjat strömma till, kände mej både modig och skraj samtidigt. Drog upp blixtlåset i yttertältet försiktigt någon decimeter. ”Fick ut ett öga” för att se vad det kunde vara. Det var… en ko. En norsk fjällko, vars svans slog emot stormlinan. En lättnadens suck som till och med kon hörde, för den vände på huvudet och såg på mej med sina snälla ögon. Dom flesta kor i Norge går ju lösa och jag hade tältat i en kohage
Jag hade krupit ner tillbaka i sovsäcken. Pulsen var också på väg ner. Ett par minuter senare kom nästa överraskning. Nerverna var ju fortfarande ganska spända. En groda hoppade upp på tältduken strax ovanför mitt huvud (man låg liksom på tvären i det tältet jag hade). Jag skrek rakt ut och var glad över att jag inte var lös i magen. Den gjorde ett par tappra försök att komma över tältet eller vad den nu skulle göra. Till slut gav den i alla fall upp, och det tog mej nog en timme innan jag lyckades somna om.
Vandrade cirka tre mil på Trollstigen några disiga sommardagar 1980 från Åndalsnes till Övstestöl, men det mest bestående minnet från denna tur var inte utsikten från serpentinvägarna utan mötet med en ko och en groda.
Tommy Svensson i november 2008
Roligt att du bloggar Svensson ! Har stort nöje av din blogg och Forshaga org.Det har gått några år sedan jag lämnade Förshaga och mycket har hänt .Kul att få läsa om Forshaga här.
Mvh : Stefan ”Bieleckie” Pettersson