Tankar vid min Faders grav.

TJENARE
FOLKET

Tankar
vid min Faders grav.

Idag
är det tio år sedan Du gick bort. Tio år sen… När man går till graven blir det
en konstig känsla av allt möjligt, än i dag. Farsan, Farfar och Farmor och två
av Farsans bröder har sin sista vila tillsammans. På nåt vis känns det ändå
rogivande att gå dit en försommardag, plantera blommor och ”växla några ord”
med dom. ”Jo du Farmor, di här blommera köfte vi på Kåppera vi”.” Va säjer du
Faschan, ôm di här begoniera å silverekera da, blir dä bra?” Och man hör
farsans röst då han svarar – ”Dä blir alla tiders dä pöjker”

(Farmor
sa ”köfte”, när det var ”köpte” hon menade)

Strax
efter begravningen när allt det praktiska var avklarat, kläder, möbler,
lägenhet, m.m. kom det egentliga sorgearbetet. Ibland trodde man att ”allt var
bra” tills någon frågade – Tjenare Tommy, läget?? Man förlorade kontrollen,
allt bara brast och tårarna kom.

Vid
urnnedsättningen fick du med dej några rosor och en liten ask med
reparationsdelar till en punktering. En ventil, lite ventilgummin, några
lagningslappar, som behövs för att laga ett cykeldäck med. (Lagningslappar heter
bötter, på värmländska). Saker som du alltid hade med dej, ifall att. Cykling,
dä va ju ditt liv dä se…

Som
sommaren 1960 när du och jag, fick punktering på mopeden vid Norsbron strax
väster om Vålberg. Vi gick ner till älven och du pumpade upp innerslangen och
doppade ner den i vattnet för att se vart det bubblade. ”Här ska ru se, där har
vi hôle i schlangen, vet du”. Vilken smart pappa. Jag kommer i håg hur stolt
jag var. Pappa han kan han. Detta är ett av mina tidigaste minnen av en älskad
Far. Man var ju fyra och ett halvt… Då var det jättebra att du hade med dej
en reparationsask med ”bötter å selluschon”.

Din
”gubbkeps” ligger kvar på hatthyllan här hemma. Ett suveränt foto, när du ser
så där finurlig ut som du kunde göra, finns på fönsterbrädan bakom ”din stol”
här i köket. Katten Elsa, borta sen ett och ett halvt år, är även med på det
fotot där hon sitter bakom dej, på ”sin plats”, på just fönsterbrädan.

”Si,
efter natten kommer alltid dag och såret läks och sorgen har en ände” skaldade
Fröding. Det stämmer inte riktigt för mej. Tiden läker visserligen sår men som
jag skrev på ”treårsdagen” efter Ditt frånfälle. ”Sorgen är som ett hav, till
att börja med går vågorna höga sen kommer dyningarna. Nån gång blir det helt
stilla men dyningarna och vågorna kommer alltid tillbaka”. Så är det allt än
idag.

Tommy
Svensson den 13 mars 2018.